tisdag 13 mars 2012

Mat är inte bara mat

Matkriget debatteras vidare i DN, den här gången genom en ny synvinkel från Miriam Sjöholm. Trots att hon bara är 21 år har hon en mängd erfarenhet och kloka funderingar kring mat. Hon har jobbat på mjölkgård i Turkiet, på restaurang i London och är på väg till Nepal för att plocka kaffe. Drömmen är att utbilda sig till gastronom och fortsätta läsa antropologi och matkultur på Stockholms universitet.

   - Jag tror inte på några dieter alls, självklart behöver vi både fett och kolhydrater. Det finns många mycket viktigare frågor att diskutera kring mat, som miljön, hållbarheten, djurhållningen och tillsatserna, säger Miriam till DN.

Det stora matintresset har hon fått hemifrån, hemma hos Miriam samlades familjen i köket, de åt alltid middag tillsammans och alltid lagad mat.

- Middagarna var ryggraden i vår familj, själva stöttepelaren. Och vänner var alltid välkomna.

När Miriam var tio år blev hennes far hjärtsjuk. Han drabbades av stroke när hon var fjorton och dog när hon var sexton. Även här blev maten viktig. Och tröstande.

– Visst var det tunga år när pappa var sjuk, men vi hade alltid maten tillsammans. Den blev ännu mer central och höll ihop familjen. Allt viktigt hände runt köksbordet hemma hos oss. När pappa hade dött, jag var sexton år då, minns jag att vi satt uppe hela natten vid köksbordet, tillsammans med vänner som kom och gick, och åt. Jag minns vad vi åt också, pasta, och pepparkakor och en banankaka, tror jag. Mamma trodde mycket på närhet, på att göra saker tillsammans. Hon sa, ”nu ska vi äta gott, vi ska inte glömma att njuta”.

Bild: DN

Så fint. Och klokt.

14 kommentarer:

Eva sa...

Verkligen fint beskrivet i stycket om hennes pappa. Bra av DN att ta upp en intelligent spegling av "matkriget". Och det är nog inte sista gången vi läser om den här kloka tjejen.

Anonym sa...

Tänk om hon och hennes mamma var orsaken till pappans hjärtsjukdom genom massiv kolhydratbelastning :(.

Stina Nordqvist sa...

Anonym, den där kommentaren var ju egentligen för dum för att publiceras. Men jag låter den statuera LCHF- exempel. Mysigt gäng ni är...

Anna sa...

Till anonym/LCHF-trollet: 1. Våga stå upp för dig själv och dina åsikter istället för att vräka ur dig anonyma grodor. 2. Hur är status för ditt eget hjärta och blodkärl? Inte så bra gissar jag. 3. Var vänlig att lämna den här trevliga bloggen så vi slipper din idioti i framtiden. / Anna Nilsson, sjuksköterska i Skövde

Thomas sa...

Haha, bra Stina! Och Anna.

Gräddkanna-Johanna sa...

Till Stina,

Hur vet du att "anonym" var en lchf-are? Hen kanske är GI eller Paleo. Hatar du dem med? Ja, jag säger hatar, för det här är din blogg och du har själv satt ribban väldigt lågt när det gäller tonen mot "meningsmotståndare". Det är svårt att komma till ngn annan slutsats än att du drivs av ngt personligt hat mot lchf- för dina inlägg i frågan visar att du inte kan tänka kring frågan utan att visa väldigt starka negativa känslor gentemot förespråkare för dieten ifråga.

Kort sagt - kaka söker maka och till viss del är du själv skyldigt till att du lockar till dig plumpa inlägg.

OCH - ska man inte få diskutera kostens betydelse för hälsan när det gäller hjärtpatienter - även om det innebär att anhöriga etc kan få dåligt samvete? Jag tror inte banankaka är det ultimata matvalet för personer med hjärtproblem men det är väl snarare vårdpersonal (som inte upplyst om riskerna med socker- och mjölrik kost) som borde ha dåligt samvete - inte de anhöriga eller patienten själv.

Sådär, nu har jag på ett mindre plumpt sätt försökt förmedla vad jag tror att "anonym" menade.

Hoppas att du kan tillgodogöra dig informationen trots mitt nick.

Anonym sa...

Jag önskar jag också kunde ha ett avslappnat förhållande till mat men det kan jag tyvärr inte. Uppvuxen med flera i familjen som var kraftigt överviktiga, och det inte pga läsk/chips utan vi åt vanlig mat, hemlagat bröd, potatis. Sen jag var sex år har jag hatat min kropp, och då var jag egentligen hyfsat normalviktig fram till jag fyllde 30. Jag var alltid hungrig. Tänkte alltid på mat och vad jag inte fick äta men som jag åt ändå eftersom jag inte kunde stå emot hungern. Min lillasyster däremot har alltid varit smal, vad hon än stoppar i sig. Trots att vi var uppvuxna på samma kost.

Vi har alla lite olika förutsättningar...

Stina Nordqvist sa...

Gräddkanna-Johanna, jag är ganska säker på att "Anonym" ovan gillar LCHF pga (den orimliga)kolhydratskritiken.

Du skriver om hat, det får står för dig. Ett ord jag själv är försiktig med. Jag drivs verkligen inte av något slags personligt LCHF-hat. Däremot är det här min blogg, i en blogg är uttrycket subjektivt och personligt. Mina åsikter kommer fram i mina inlägg, jag skriver under med namn (och tom bild) till skillnad från många som kommenterar anomnymt. Skulle jag däremot skriva en artikel om LCHF i låt oss säga DN hade jag förhållit mig annorlunda, mer objektiv- speglat båda sidor, gärna flera infallsvinklar. Ej subjektivt bloggspråk. Förstår du skillnaden?

Stina Nordqvist sa...

En sak till Gräddkanna-Johanna, de åt banankakan EFTER pappans död.Den symboliserar i det här fallet tröst, stöd och gemenskap.

Spock sa...

"Anonym" ovan gillar LCHF pga (den orimliga)kolhydratskritiken.
"

Kritik mot kolhydrater är inte orimligt, nu grupperar jag inte ihop alla kolhydrater i en grupp då vissa är värre än andra. Men faran med kolhydrater har tyvärr ignorerats de senaste 30 åren.

Hur många människor känner tex till vad stärkelse bryts ner till?

Thomas sa...

"jag är i alla fall inte anonym, jag heter GRÄDDKANNA-JOHANNA" ha haa ha!

Gräddkanna-Johanna sa...

Jag:

"Hoppas att du kan tillgodogöra dig informationen trots mitt nick."

Thomas:

""jag är i alla fall inte anonym, jag heter GRÄDDKANNA-JOHANNA" ha haa ha!"
---
Jag brukar inte varna folk för riskerna med kolhydratrik kost men nu måste jag höja ett varnande ögonbryn vad kosten faktiskt kan göra med dig och din hjärna. I fallet "Thomas" - (som här är modig nog gå ut med sitt fullständiga namn "Thomas", vilket gör honom lätt identifierbar och en sårbar måltavla för aggressiva lchf-are ;-) - kan man tydligt se vad kolhydrater kan göra med våra grå celler - och inte är resultatet vackert...

Snälla Thomas, ett "nick" är just ett nick och inget annat. Och du, jag kastar inga gräddkannor i huvet på folk så du behöver inte vara orolig för fler skador på nämnda kroppsdel. Jag använder gräddkannan bara till att ha grädde i. 40-procentig. ;-)


Och oavsett vad ni äter så önskar jag er en fortsatt trevlig dag. :-)

Thomas sa...

Du får också försöka ha en trevlig dag trots din kompletta galenskap, Gräddkanna-Johanna...

Josef Boberg sa...

Det gäller att äta ”riktig mat” för att må bra - som jag ser det.