måndag 13 maj 2013

You snooze you loose




Nu känner jag att graviditeten börjar bli rätt tung, är nu i tredje trimestern, sover sämre och vaknar inte alls utvilad...  Kom därför att tänka på en DN-artikel om sömn och snoozande som jag läste nyligen. Snoozande, det vill säga att ställa väckarklockan tidigt men sen slumra vidare ett tag innan den ”riktiga uppstigningen”, är faktiskt en rätt dålig grej.

Tio, tjugo minuter eller en halvtimmes snoozande gör det nämligen inte lättare att kliva upp. Tanken är att det ska mildra ett alltför bryskt uppvaknande och göra oss piggare men snoozandet kan i själva verket ha motsatt effekt.

– Man kan diskutera om det inte är bättre att sova en halvtimme längre i stället för att snooza, säger Torbjörn Åkerstedt, professor vid Karolinska institutet och Stockholms universitet, till DN.

Har du kommit i säng för sent finns till och med risken att snoozeknappen gör mer skada än nytta, enligt honom.

– Har man då inte sovit färdigt sin djupsömn kan den komma tillbaka och göra det ännu trögare att komma upp. Dessutom är kvaliteten på sömnen man får under snoozningen lågvärdig, enligt Torbjörn Åkerstedt.

Min kommentar
För min egen del känns det knappt som om jag har någon djupsömn alls just nu, väcks av minsta lilla ljud. Men jag har aldrig gillat snoozande. Brukar alltid bara gå upp direkt när väckarklockan ringer och tänker (som Torbjörn Åkerstedt tog upp) att det då är smartare att istället för snoozande ge sig själv de där extra minuterna att sova.

Dock har jag en sambo som älskar att snooza och DET är ju det värsta, när man själv vill sova men istället men väcks av sänggrannens snoozande i sådär 40 minuter (grr...). Dock var det här ett värre problem innan vi fick barn. Småbarn och morgonpigga hundar är den bästa väckarklockan. Garanterat snoozefria.

1 kommentar:

Anonym sa...

Jag gillar inte heller snoozande (och avskyr även tidiga morgnar dessvärre...) mvh Anna